En vaken student vid University of Chicago, Eugene Aserinsk, gjorde en iaktagelse 1951 som på ett dramatiskt sätt skulle förändra vår förståelse för sömn och drömmande. Han noterade att medan spädbarn sov fortsatte barnets ögon att röra sig under slutna ögonlock långt efter det att kropparna blivit stilla. Ögonrörelserna slutade upp ett tag och började sedan igen.

Undersökningen visade att de sovande banrnen hade perioder då ögonen rörde sig snabbt omväxlande med perioder då ögonen rörde sig långsamt eller inte alls. Detta pågick hela natten. Han fann då att deras försökspersoner väcktes under de peroder, då de sov sin REM-sömn (rapid eye movment), kunde de ofta återberätta sina drömmar i detalj. Men de som väcktes vid andra tillfällen kunde å andra sidan knappt minnas någonting av sina drömmar.

Han upptäckte också andra skillnader. Under REM-sömnen andades de sovande fortare och hjärtat arbetade snabbare och mer oregelbundet. När icke REM-sömnen började blev båda funktionerna långsammare och mer rytmiska.

Nattens första REM-period varar som regel mellan tio och femton minuter. Efter det flyter drömmaren ofta upp till vaket tillstånd innan stadium två inräffar och drömcykeln startar på nytt. Eftersom varje icke-REM och REM-cykel tar omkring  nittio minuter upplever den normale sovaren fyra till fem cykler per natt.

Allt som allt kam REM-sömnen sägas täcka 20 % av en vuxens normalansömn. Genmsnittsmänniskan tillbringar fyra år av sitt liv med att drömma och han kan uppleva omkring 150 000 drömmar.

Nästa veckas kommer avsnittet: "Vad är drömmar?"